Homeopatin är en medicinsk behandlingsform som moderniserades och marknadsfördes av den tyske läkaren Samuel Hahnemann (1755-1843) kring 1790. Dock var det bland annat Aristoteles ca 400-300 år f .kr. som först var inne på ämnet homeopati men inte lyckades sprida kunskapen då.
Homeo=lika Phatos=lidande senare av Hahnemann översatt till Similia similibus curentor=Lika skall med liknande botas.
Via förtunningar av ämnen från växt-, mineral- och djurriket av vilka han sedan spädde och potenserade=förtunnade och gav energi genom ett specifikt schema och sedan skaka dem x antal gånger. Ju mindre substans och ju mer energi desto starkare verkan för att bota och minskad faran för patienten var det. Han kom fram till att vid utspädning till Avogados tal= 1 upphöjt till -23 eller decimalpotens 23, fanns inga substanser kvar, enbart energier.
Hahnemanns ambition var att utveckla en behandlingsform som var så riskfri som möjligt.
Han hade själv som läkare arbetat med att åderlåta folk=tappa ut blod ur dem för att på det sättet bli av med sjukdomar, dock dog ofta folk av denna behandling så han tyckte inte den var tillräckligt bra. Därför letade han efter symptom och symptombilder som naturliga substanser kunde ge vid intag och såg att de ofta stämde med fysiska eller psykiska symtom som patienterna hade vid olika sjukdomar. Innan dess hade han experimenterat med att göra förtunningar av samma medel för att läka sig efter intag av grundsubstansen om den äventyrade hans hälsa för att kunna bota sig själv
Därefter gav han medlet till sina patienter med symtom som stämde för medlet och de tillfrisknade.
Det första homeopatiska medlet han framställde var från Kinabark, han intog ren Kinabark själv och symtomen han fick var liknande Malaria som ha många allvarliga symtom där ett av dem är brun, svart eller vit vattnig avföring, sedan botade han sig själv med en Homeopatisk förtunning av Kinabarken. Det medlet heter China och används på precis samma sätt idag över 200 år senare. Det var så alla läkemedelsprövningar gjordes efter det. Man gjorde förtunningarna först och sedan provade man växten, mineralen, djursekreten även dödligt gift från ormar till exempel och botade sig själv direkt. Mod eller ….. Det fungerade i allefall.
Han ansåg att en medicin var effektiv mot en viss sjukdomsbild/symtombild om samma substans i naturlig form framkallade samma sjukdom/symtom hos en frisk människa. Och då gjorde han en homeopatisk beredning av detta medel. Han gjorde alla läkemedelsprövningar på sig själv innan han använde dem på någon annan.
Det var lättare att fastställa vilket medel som skulle användas på 17-1800-talet än idag när vi har så många gifter i våra kroppar och är så uppblandade i våra konstitutioner, att det kan vara svårt att skilja vad som är äkta och vad som har ställts till av olika föroreningar eller experimentella behandlingar/injektioner.
Näst problem nu är att vi inte har så många medel registrerade i Sverige, eftersom myndigheterna har satt en registreringskostnad som hundrafalt överstiger den inkomst man kan få på vissa medel så har antalet medel gått från ca 3500 när jag utbildades i början av 1990 talet till ca 300 idag. Allteftersom symtomen ändras måste man byta medel tills patienten är stabil i sin läkning.
Ett bra tecken vid all alternativmedicinsk behandling är en förstaförsämring=man blir initialt lite sämre, då vet man att läkningen har startat. Trots att vi nu har så få medel kvar till vårt förfogande så kan det mesta botas eller lindras även idag. Det värsta som kan hända med detta är att vi väljer fel medel och då händer ingenting.
Dock vilar Homeopatin på samma grund som den gjorde år 1790, i motsättning till skolmedicinen som kontinuerligt upptäcker nya behandlingar och ändrar sina förklaringsmodeller och teorier, vilket inte behövs inom Homeopatin, där gäller samma regler/medel som på 1700-talet.
Ett mjukt och bra sätt att förbättra sin hälsa eller kommat åt problem som inte gått att rå på tidigare.